”De storskaliga vägsatsningarna skapar ett ”Förbifart Sverige” där glesbygden snabbspolas förbi. De framtida pensionsavgångarna befaras bli mest kännbara i de små kommunerna med åldrande befolkning. Och utflyttningen fortsätter”, varnar vänsterpartister i en rad mellansvenska mindre kommuner i ett upprop.

”I glesbygdsfrågan verkar (S) kastat in handduken för länge sen och våra kamrater i (MP) ägnar sig åt frågor som engagerar deras storstadsväljare”, slår vänsterpartisterna fast. Uppropet ansluter väl till det regionalpolitiska program Vänsterpartiet i Degerfors haft i många år. Det programmet kan du läsa här.

Hela uppropet följer här:

Hallå! Hallå, vi finns!

Glesbygdspolitiken är på undantag. Klyftorna ökar i Sverige och för oss som lever och verkar utanför de urbana tillväxtregionerna blir detta för varje år mer och mer uppenbart. Utflyttningen pågår hela tiden. Det finns i dagens Sverige stora problem med att skapa Det goda samhället där alla människor är inbegripna och välkomna. Med ett geografiskt perspektiv blir detta mer än uppenbart.

Den digitala revolutionen som skulle rädda glesbygden genom ökade möjligheter till distansarbete och minskade upplevda avstånd ledde istället till att många små lokala försäkringskasse-, arbetsförmedlings- och bankkontor lades ner. Både antalet arbetstillfällen och närheten till social service minskade. Avregleringar har resulterat i att våra postärenden numer görs på ICA och att medicinen inhandlas på bensinmacken samtidigt som bildelar beställs på postorder och lanthandlare lägger ner. 

Glesbygdens innevånare är utsatta för en strukturell ojämlikhet på grund av var man bor. Även om ojämlikheten tar sig olika uttryck på olika platser vet de flesta som bor utanför de urbana tillväxtregionerna vad vi menar. Vänsterpartisternas maktanalys som tidigare är väl utvecklad framförallt utifrån en klass- och genusanalys bör kompletteras med ett rikstäckande socialt perspektiv. Det finns ett stort utrymme för en geografisk maktanalys och ett stort behov av en politik för att minska de geografiska klyftorna i Sverige. Det är vänsterpartiet med sitt patos för marginaliserade grupper som här måste gå i täten.

I glesbygdsfrågan verkar socialdemokraterna kastat in handduken för länge sen och våra kamrater i miljöpartiet ägnar sig åt frågor som engagerar deras storstadsväljare. Det borgerliga parti som tidigare verkat för denna fråga, centerpartiet, har nu omvandlats till ett oigenkännligt nyliberalt storstadsparti. Men även vänstern har missat konsekvenserna av det geografiskt delade Sverige. Vårt parti verkar i brist på bättre reagera utifrån en ryggmärgsreflex att det är medelklassen i Stockholm som avgör valet. Men detta faktum framstår som, med Flammans formulering ”matematiskt omöjligt”.  Kanske kan det på sin höjd gjuta mod i storstadsvänstern? Vi saknar en sammanhållen glesbygdspolitik och en strategi från vänster för att bryta den urbana hegemonin i Sverige år 2010.

Det är innevånarna i glesbygden som avgör valet. Vi bor visserligen långt från varandra, men när våra röster samlas i urnan den 19 september skall man märka hur många vi är som finns – men inte syns, än mindre räknas!
Vi är många hängivna vänsterpartister och demokrater ute i landet som är beredda att tillsammans utforma morgondagens Sverige. Invandrade förortsbor och halvt bortglömda glesbygdsmänniskor har det mesta gemensamt i kravet på rättvisa och en möjlig framtid!"

Stefan Backius, Hällefors

Bengt Berg, Torsby

Annika Johansson, Filipstad

Lars-Erik Nilsson, Sunne

Kristina Saxerud, Munkfors

Inga Folkesson, Lindesberg

Tryggve Thyresson, Hallsberg

Tobias Isaksson, Karskoga

Gertowe Thörnros, Degerfors

Karl-Erik Persson, Kopparberg

Ilpo Piispanen, Storfors