Privata apotek

ger kunder

problem

Vänsterpartetis EU-ledamot Eva-Britt Svensson är inte förvånad över det tilltagande apotekstrasslet i Sverige.

Det statliga apoteksmonopolet inrättades 1970, som en viktig byggsten i den svenska välfärdsmodellen. Syftet var att begränsa det privata vinstintresset inom läkemedelshanteringen och att säkerställa samhälleligt ägande och styrning av distributionen av läkemedel till folket.

Men några år in på 2000-talet stod det klart att EU-domstolen i Luxemburg inte accepterar den svenska utformningen av apoteksmonopolet. På EU:s inre marknad ska det råda fri konkurrens och marknadens osynliga hand ska styra samhällsutvecklingen enligt den förhärskande och fördragsfästa nyliberal dogmen.

Regeringen Reinfeldt beslöt därför om avreglering av apoteksmarknaden. I januari öppnade de första privata apoteken i Sverige.

Privatiseringen har inneburit problem för många patienter som fått svårt att hitta sina mediciner. Detta kritiseras nu av pensionärsorganisationen PRO. Före avregleringen och privatiseringen kunde den som fått ett e-recept av sin läkare kontakta Apoteket och få reda på vilket apotek som hade just det läkemedlet.

Men nu måste man ringa runt till varje enskilt apoteksbolag. Det kan innebära att kunden får ringa upp till tiotalet samtal för att få tag på en mer ovanlig medicin.

Skälet till att regering och riksdag inte krävt ett centralregister är att de nya privata aktörerna ser det som en konkurrensfördel.

Ytterligare ett problem är att många patienter som beställt receptmediciner via statliga Apotekets hemsida inte kan hämta ut läkemedlet på det lokala apoteket om det har privatiserats.

Syftet med avregleringen och skapandet av en apoteksmarknad var, enligt regeringen, att ge patienter och kunder ”större valfrihet och tillgänglighet” och pressa läkemedelspriserna. Bara ett par månader efter att de första apoteken privatiserades har dessa nyliberala floskler omsatta i praktiken blivit det rakt motsatta.

Någon som är förvånad?

Eva-Britt Svensson