Artiklar

32 punkter för regional balans

Eliten ser på det Sverige, som ligger utanför storstadsregionerna, med koloniala skygglappar. Landet blir allt tydligare tudelat. Det är hög tid för en ny regionalpolitik, menar degerforsvänstern.

För ett antal år sedan rådde bred politisk enighet om att ”hela landet ska leva”. Det samhällskontraktet är i dag rivet.

I dag är det folk från storstadsregionernas medelklassreservat som anser sig ha problemformuleringsprivilegiet, skriver den politiska dagordningen och framgångsrikt hävdar sin hegemoni. Dessa människor har oftast en inskränkt och fördomsfull syn på landet utanför en horisont som tycks ligga vid vattenhålen i Stureplans omgivningar.

När Slottsbron spelar smällkall annandagsbandy mot Sunvära på Strandvallens blankis i Div I Västra är de inte närvarande. De skulle aldrig byta sin latte mot en ägg- och sillamacka med hallonsoda på Perssons Taverna i Vinslöv en tryckande het midsommardag.

När höstens första norrsken möter skiftet som går av vid pappersbruket i Karlsborg är den politiska eliten upptagen med att diskutera interna EU-angelägenheter. Och när Jontez står för dansbandsmusiken en söndagskväll i mars i Hedemora folkets park fnyser man högfärdigt.

Sverige har aldrig varit mer tudelat än i dag. Den nuvarande politiken gör att allt fler band mellan landets delar klipps av. Eliten ser på stora delar av landet med koloniala skygglappar. Som en leverantör av råvaror och tjänster till upplevelseindustrin. Tanken om ett solidariskt Sverige har i praktiken förkastats.

Den regionala klyvningen av landet är en fråga som inte kan lösas vare sig på lokal eller regional nivå. Problemen är strukturella och kan endast lösas genom att staten tar det övergripande ansvaret för att den nuvarande regionalpolitiken förändras radikalt.

Men det är bråttom. Stora delar av landet håller just nu på att avfolkas i en allt snabbare takt. Det är dags att ta krafttag mot den regionala enkelriktningen.

32 punkter för regionalpolitisk balans

Vänsterpartiet i Degerfors har ett regionalpolitiskt program som har till syfte att motverka den katastrofala utvecklingen. Här följer detta:

Näringsliv

1) Förutom effektiva lokala näringslivsorganisationer och folklig mobilisering ser vi generella åtgärder för att motverka koncentrationen av arbete, kapital och övriga resurser till storstäder som viktiga. Här måste möjligheten till differentierade arbetsgivaravgifter eller andra stimulansåtgärder  för företag i avfolkningsregioner övervägas.

2) Ett stort problem i de utsatta områdena är dels bristen på riskkapital, dels nedläggningar och flytt av företag till mer expansiva centra eller till utlandet. Det är därför nödvändigt att någon form av lokala och regionala investeringsfonder upprättas. I det sammanhanget bör exemplen från USA och Kanada med löntagarägda företag och skattereduceringar för avsättning i solidariska investeringsfonder noga studeras.

3) De medel som finns i pensionsfonderna bör användas på ett produktivt sätt. Är det verkligen hållbart att spekulera med kommande generationers pensionspengar. Enda möjligheten att garantera framtida pensioner är att produktion och arbete hålls uppe- nu och i framtiden.

4) Det måste bli lättare för de anställda att ta över lönsamma företag som hotas av flytt eller nedläggning. Företag som vill att lägga ned eller flytta lönsam verksamhet måste avtvingas kraftiga avgångsvederlag till de anställda. I sista hand måste lagstiftning mot nedläggning och flytt av lönsamma företag övervägas.

5) Stora delar av landet fungerar idag som leverantörer och exportörer av varor av låg förädlingsgrad (ex. skog, metaller, jordbruksprodukter). En lokal och regional vidareförädling av dessa råvaror och halvfabrikat skulle innebära att en mängd arbetstillfällen fördelas jämnare över landet, men för att detta ska ske krävs en medveten satsning från statens sida i form av styrinstrument, utbildningsinsatser, och stimulanser till de berörda områdena.

6) En del av vinsterna från vattenkraften skall betalas tillbaka till de vattenkraftproducerande regionerna och avsättas i utvecklings- och riskkapitalfonder i syfte att stimulera utvecklingen i näringslivet och skapa arbete i dessa områden.

7) Uppfinningar och patent måste tas tillvara på ett annat sätt än hittills. De små företagens möjlighet att utveckla innovationer och patent till faktisk produktion måste stödjas genom långsiktig riskkapitalförsörjning. För att gynna kvinnors företagande krävs även ett utökat utbud av lån och riskkapital.

8) I de branscher som använder kontantbetalning behövs något system av schablonbeskattning för att minska administrationskostnaderna för företagen och för att underlätta arbetet mot svartjobb.

9) Det nuvarande transportbidraget behöver ses över så att det ytterligare stimulerar vidareförädling.

10) En kraftig begränsning av övertidsuttaget och en lagstadgad sänkning av arbetstiden skulle skapa fler jobb, effektivisera arbetet och möjliggöra ökad jämställdhet. För processindustri och vårdyrken skulle en daglig förkortning av arbetstiden betyda mycket eftersom skiftarbete är vanligt förekommande.

11) Traditionella regionalpolitiska stödformer – lokaliseringsbidrag, flyttstöd, småföretagarstöd, nedsatta sociala avgifter, transportstöd o. s. v. måste få ett enklare regelverk så att de anpassas till de lokala förutsättningarna.

12) En ytterligare utlokalisering av statliga verk och myndigheter är nödvändig.

Offentlig sektor

13) I avfolkningskommuner ökar den offentliga arbetsmarknadens andel av den totala arbetsmarknaden mer än i storstadsregionerna. För att kunna ge den service som krävs, särskilt till den allt större andelen äldre, men även för att inte förvärra arbetslösheten ytterligare är det nödvändigt att den offentliga sektorn utvecklas och att nya pengar tillförs. Detta är speciellt viktigt med tanke på kvinnornas arbetsmarknad.

14) Det kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet måste utformas så att flyttlassen till storstäderna inte ökar ytterligare. Staten måste skjuta till pengar i systemen för att lösa de specifika systemen problemen i storstädernas ytterområden respektive avfolkningsbygd.

15) Inriktningen av A-kassereglerna späder ytterligare på avfolkningen av stora delar av landet och det nödvändigt att de ses över och förändras.

Kommunikationer

För att alla delar av landet ska kunna utvecklas måste kommunikationerna inom och mellan regioner förbättras.

16) Underhållet av befintligt vägnät bör prioriteras framför nya dyra motorvägsprojekt.

17) Alternativ till den ökande privatbilismen måste skapas. Eftersom kollektivtrafiken i regionerna ute i landet ofta har en hög skattefinansiering skulle klimattaxa, d.v.s. avgiftsfri kollektivtrafik, kunna genomföras utan alltför betungande nationella ekonomiska åtaganden. Förutom att minska vägslitaget och trafikbelastningen på miljön, sänka trafikskadekostnaderna och öka attraktiviteten för området skulle detta medföra ökad rörlighet på den regionala arbetsmarknaden och möjliggöra arbets- och utbildningspendling i större utsträckning.

18) I områden som saknar underlag för kollektivtrafik är en regionalt differentierad beskattning av bilismen, ökade/höjda reseavdrag, glesbygdsavdrag osv. tänkbara alternativ/komplement till klimattaxan.

19) Biljettpriserna på persontrafik på tåg måste minskas rejält. Med dagens biljettpriser är tåg för många inget alternativ till bilåkandet. Snabbtåg är ett bra alternativ till flyget. Men det måste dessutom finnas god tillgång till ”vanliga” tåg, som gör uppehåll vid alla stationer med större upptagningsområde så att folk kan stiga av och på. För att möjliggöra såväl snabbtågs- som vanlig tågtrafik krävs investeringar i fler dubbelspår. Samhället måste återta kontrollen av kollektivtrafiken och avbryta plågsamma konkurrensutsättningsförsök.

20) Tunga godstransporter ska gå på järnväg. Detta kan främjas genom att de tunga landsvägstrafiken får ta sin del kostnaderna för vägslitage, vägunderhåll, miljöbelastning och nybygge. Därför bör en kilometerskatt på lastbilstrafik införas, som differentieras geografiskt, så att utförsel av skogsråvara inte fördyras där alternativa transportmedel saknas.

21) För långa godstransporter bör även sjöfarten tas till vara. Detta kan gynna regioners utveckling och bidra till ett miljövänligt transportsystem.

22) Posten är en viktig del av samhällets infrastruktur. Det är viktigt att staten även i framtiden tar ett tydligt samhällsansvar så att alla får postservice på lika och rättvisa villkor oavsett om man bor i glesbygd eller i storstädernas förortsområden. I dag finns ingen betalservice garanterad för alla medborgare till rimliga villkor och priser.

23) Apoteksservice och bilprovning är exempel på två andra vitala samhällsfunktioner som i dag säljs ut eller avregleras. Prissättningen på produkter och tjänster överlämnas åt ”marknaden”. Det är en självklarhet i ett solidariskt Sverige att kostnader för mediciner och kontroll av trafiksäkerhet inte ska avgöras av var i landet man bor.

24) För att kunna leva och arbeta i hela landet krävs att utbyggnaden av informationsteknologi och telekommunikation kommer alla till del. Kostnaderna för att utnyttja den nya tekniken ska vara lika över hela landet.

Utbildning

25) Av stor betydelse för möjligheterna att kunna försörja sig är tillgången till utbildning. Det måste finnas goda möjligheter till universitets- och högskoleutbildning inom den egna regionen. Ökade resurser till distansutbildning underlättar en sådan utveckling.

26) I regioner med hög arbetslöshet är särskilda utbildningsinsatser för att möta en förändrad arbetsmarknad nödvändiga. Här kan specialdesignade yrkesutbildningar spela stor roll.

Bostäder

27) För att lindra den akuta bostadsbristen i storstadsområdena bör ett permanent statligt investeringsstöd införas.

28) För kommuner med minskande befolkning är de kommunala bostadsbolagen en tung ekonomisk belastning. Det är därför nödvändigt att det statliga stödet till rivningar, omstruktureringar och ombyggnader till annan verksamhet av bostadsbeståndet, riktas direkt till de kommunala bostadsbolagen.

Kultur och idrott

29) Satsningar på kultur är många fall avgörande för en regions utveckling. Det offentliga stödet till kultur gör det möjligt för människorna att tillgodogöra sig kulturen i hela landet. Det är därför nödvändigt att stödet till kultur, utökas och även gäller samhällskritisk-, alternativ-, ifrågasättande-, experimentell- och nyskapande kultur.

30) Satsningar som möjliggör att boende i glesbygd ska kunna se premiärer på nya filmer, direktsända konserter och idrottsevenemang måste fortgå och utökas.

31) Att slå vakt om de kommunala biblioteken är mycket viktigt, liksom det är nödvändigt att ha en infrastruktur av fungerande skol – och arbetsplatsbibliotek och bokbussar i hela landet.

32) Idrotten är Sveriges största folkrörelse och har liksom övrig kultur stor betydelse för en regions attraktivitet. Den skapar sammanhållning och identitet, vilket är en styrka också andra sammanhang. Stödet till idrotten i allmänhet och ungdomsidrotten i synnerhet bör ökas.