Per Persson

Per Persson berättar om sig själv:
Nipornas stad, Sollefteå; i Ådalen såg mig födas 1929.  Efter gymnasium i Härnösand blev det vidareutbildning i Göteborg. Så småningom blev jag kommunanställd som arkitekt i 25 år, de sista åren i Degerfors.
Först som pensionär började jag måla på allvar, vägledd av studiecirklar och kortkurser, bland annat för Börje Eriksson med fru.
Folkhögskolornas rika utbud på somrarna har lockat i flera år, bland annat på både Öland och Gotland. Två öar i Grekland har också fått besök.
Senaste tiden har jag enbart målat akvarell, till vintern frestar det mig att också öva oljemålning.
Utställningen i Bruksgården är min första separatutställning. Flera samlingsutställningar har resulterat i en del inköp, bland annat av Degerfors kommun och konstklubbar.
Om jag har något älsklingsmotiv så är det landskap, helst vår och höst, sommaren är så svår med allt sitt gröna. Det blir ofta hus – en yrkesskada – men jag kämpar intensivt med att släppa taget om linjal och exakthet.
Det roligaste är när man någon gång lyckas fånga ljuset. Övning ger färdighet – jag går vidare med det hoppet.


Barbro Sträng

Jag heter Barbro Sträng. Sedan 30 år tillbaka är jag bosatt strax utanför Åtorp, i ett litet hus vid en skogskant ute på landsbygden. Jag har ritat och målat så länge jag kan minnas. Som barn satt jag ofta och ritade gubbar, så som barn brukar göra. Men av någon anledning fortsatte jag. När det blev dags för yrkesval så funderade jag på att skaffa någon form av konstnärsutbildning. Men lite snusförnuftigt insåg jag att min talang inte var så stor att jag skulle kunna försörja mig som konstnär, och kom därför att ägna mig åt annat. Jag bestämde mig till och med för att helt och hållet sluta med mitt kluddande, ett beslut som bara höll ett par år

Under årens lopp har jag gått på många studiecirklar och kortkurser i kroki, oljemålning, akvarellmålning, koppargrafik mm. Någon direkt konstnärsutbildning har det aldrig blivit, så jag betraktar mig som autodidakt (självlärd).

Många har målning som en avkopplande hobby att ägna sig år på lediga stunder. Så har jag tyvärr aldrig lyckats få till det. Jag är mera ”periodare”. När jag är inne i en period målar jag mycket, både på tid som jag har och egentligen inte har. Sedan händer det ofta något som får mig att sluta. Ibland har det har varit trevliga bagateller som en liten semesterresa andra gånger tragedier som ett barns död. Vilket som så har det alltid varit trögt att komma igång igen. Då är det så mycket praktiskt som MÅSTE göras innan.

Om det finns något konstnärligt eller annat värde i mina bilder kan jag nog inte bedöma. Jag bryr mig heller inte så mycket om det. Jag bara målar. Den som vill får väl analysera. Att jag varit representerad vid länets konst i Örebro och motsvarande i Karlstad samt många gånger vid vårsalongen i Karlskoga, som också är en jurybedömd utställning, tyder kanske på att det finns något värde i mina bilder. Men jag har också refuserats från dessa tre utställningar och det skulle väl i så fall tyda på motsatsen. Någon enstaka gång uppnår jag den lätthet och självklarhet som jag eftersträvar i mina bilder. Om en sådan bild blir uppskattad kan jag förstå. Men i de flesta fall har jag ingen aning om varför den ena bilden blir antagen och den andra refuserad. Det känns lite som att spela på lotteri att lämna bilder någonstans för jurybedömning.

Varför målar jag? Oftast vet jag inte det. Men just nu vet jag. Jag Målar av lust. Jag målar färgstarka gouacher med grova penslar, och det är så roligt! Ibland klarar jag till och med att inte ens försöka att få det rätt eller vackert. Det är så befriande!




Anne-Lie Halldin

”Du tänker för mycket” – en fras som jag ofta fått höra genom åren. Jag har alltid sökt svar på livsfrågor som: Hur tänker Du? Vad är det som skapar mina och andra människors värderingar? Vad är det som är viktigt i samspelet med andra människor? osv

För mig ger målandet en ökad livskvalitet:
Jag vandrar ofta som en betraktare ute i naturen – det leder till att jag ser detaljer tydligare och får stillhet och ro för tänkande och möjlighet att ”ladda batterierna”.
Jag beskriver mina tankar och funderingar med symbolbilder – om betraktaren tolkar bilden utifrån sina livserfarenheter kan det leda till ett för mig, (och förhoppningsvis även för betraktaren) mycket värdefullt samtal.
Allt jag får ut av mitt målande väcker en lust hos mig,att uppmuntra andra människor till att använda bildskapande som ett medel för att må bra.

Mina bilder kan indelas i två helt olika kategorier:
1) Jag avbildar något som jag betraktar, skapandet tränar upp tekniken och slutresultatet blir en trevlig dekoration på väggen.
2) Jag skapar en bild som symboliserar mina tankar, funderingar och erfarenheter och slutresultatet väcker tankar och funderingar hos betraktaren.
Jag måste nog erkänna att det är den senare bildkategorin som har vunnit mitt hjärta. Det är dessa bilder, som återspeglar mitt sanna jag.




Asghar Modirassari

Asghar Modirassari ”Modir” kom från Iran till Sverige 1989. Sedan dess bor han med sin familj i Degerfors.
Modir har målat i olja sedan 20-årsåldern, motiven har varit landskap och porträttmålningar i olika tekniker. Oljemålningarna har varit utställda några gånger i Sverige. De flesta teckningarna uttrycker olika känslor och sinnesstämningar som Modir här vill förmedla. Teckningarna är fria för egna tolkningar och därför inte namnsatta.
Har ni frågor eller synpunkter om utställningen kan ni ringa till på telefon 0586-418 96 eller e-post Modirassari@gmail.com

Besök gärna Modirs egen hemsida www.modirpainting.tk